776.

Tjooo, vad hände? Det här stället är ju helt dött, gå in hit istället: www.ohanterbar.blogspot.com !

Orkar inte fixa en annan bild, men klicka på länken!

775. Nya tider

Det är sjukt, men det är bara några timmar kvar tills jag beger mig iväg till flygbussen och så småningom till Spanien!

Sedan jag gick i gymnasiet har jag velat bo i Spanien några månader för att lära mig spanska ordentligt, men så träffade jag Viktor och kom av mig, och sen blev det inte läge att säga upp sig från jobbet och betala dyrt för en språkresa och jag kände mig för gammal för att vara au-pair.

Men hoppsan! Så hittade jag en perfekt utbildning och redan från första dagen så visste jag att jag skulle åka till Spanien. Men det har hela tiden varit så himla långt dit, att det liksom inte varit riktigt på riktigt. Och nu är vi här, det är den 29:e augusti och klockan 03:05 går bussen. 07:20 lyfter planet och där kommer jag att sitta och vara livrädd.

Livrädd för att jag inte kommer att kunna språket tillräckligt bra. Livrädd för att skolan kommer att bli tuff. Och framför allt livrädd för att leva så lång tid utan mina nära och kära bara en timmes bilfärd bort som max.

Men det ordnar sig. Jag har packat och ska duscha och sen har jag gott ressällskap hela vägen och ska bo tillsammans med fina tjejer. Det kommer att bli awesome!

Däremot känns den här bloggen helt förlegad, så det känns inte så aktuellt att fortsätta uppdatera den längre. Kanske kommer jag på bättre tankar, men det mest troliga är att jag skiter fullständigt i denna, och så småningom startar en ny. En fräsch. En som inte är så deppig. Kan man ju hoppas i alla fall.

MEN NU DRAR JAG, HASTA LA VISTA BABY.

774. Prutt.

Jag har just ingenting att berätta.

Samtidigt har jag tusen saker att dela med mig av, men jag orkar faktiskt inte. Jag har varit ledig sen andra juni, men jag är liksom - utmattad. Fram till för nån vecka sen så har jag varit mer än delaktig här hemma hela tiden, och försökt hjälpa till allt jag kan. Jag har drivit på och hjälpt till och drivit på lite till. Men nu orkar jag inte mer.

Sista veckan har det varit sisådär med mitt engagemang, men det verkar inte som att någon direkt saknar det heller, än så länge.
Så imorgon åker jag till pappa och vaktar huset lite medan han är och solbadar i Bulgarien. Egentligen behöver jag bara vattna blommor och hämta posten, men jag passar helt enkelt på att få sköta mig helt själv för första gången på mer än en månad (det känns som ett halvår allraminst).

Jag tänker passa på att fantisera om dagen då det där stora fina huset är mitt, och det är min tur att sköta om rabatterna och välja färg till väggarna i vardagsrummet. Och så ska jag fantisera om alla fina möbler jag ska köpa på auktion och fylla upp huset med. Och så ska jag fantisera om kärleken. För en dag är det väl dags, kan jag tro.
Och eftersom jag inte riktigt kan förlika mig med kolmörkret mitt i natten, så får världens bästa vakt-tax komma med mig. Springsällskap, sovsällskap och mys-sällskap i en liten tiokiloskropp med fyra rufsiga ben, det är svårslaget det.

(Vi har i alla fall renoverat balkongen)

773. Repris men ändå inte

Repriser: otätt med blogginlägg, tältsängen gnisslar och fjädrarna hoppar ur titt som tätt, att bo på landet är fabulöst, det regnar.

Inte repris: jag skäms för det, men jag får ont i hjärtat när jag tänker på Spanien.

Idag har varit en slöare dag än nånsin känns det som. Men jag har kört hundra tusen miljoner kilo sten med skottkärra och varit på två födelsedagsfikor (fika? fikor?) och nu är det dags att varva ner. Jag bestämde att jag skulle kolla på en film, men kunde inte välja. Ingen kändes bra. Det ledde till att jag nu ligger nerbäddad och kollar på Skönheten och odjuret för fjärde gången på bara nån månad. Men det känns fint.

Och hjärtat pickar. Smått, men ändå.

772. Kreativiteten flödar...

...inte.

Jag tyckte att dagens gästföreläsning var såååå himla tråkig att jag höll på att tuppa av. Men när jag kom hem (med besvikelse efter att Ica inte hade någon packtejp) upptäckte jag att jag hade skrivit 800 ord mer på min hemtena än jag kom ihåg. Lycka!

Så nu sitter jag i solen på balkongen och skriver så mycket jag förmår, men distrationen (heter det så?) att det bara kommer Alex-låtar i min spellista. Då får jag Alex-abstinens, och det är inte bra för studielusten.

Håhå, jag vill inte sitta i stan och ruttna..

771. Film- och städdag.

Jag vaknade tidigt idag, fast jag inte hade någon lust alls med det.

Så jag har städat lite (mycket långsamt) och packat de sista kartongerna jag hade hemma. Under tiden har jag kollat på film, jag tror jag är inne på nummer fem nu. The joy!
Igår skrev jag mer på hemtentan och tanken var att jag skulle fortsätta idag, men jag har inte känt något riktigt groove än. Dessutom sa jag hoppa in i duschen nu så att jag kan bege mig till Sara för en massa mys och film. Me like! Då får jag tänka på något annat än skola, packning och stress över flytten en stund.

770. I AM a superman.

Lite i alla fall. Idag åkte jag in tidigare till skolan och gjorde klart mitt manus till morgondagens redovisning, och sen satt vi med gruppen och gjorde de sista förberedelserna för att avsluta med att sitta i solen utanför Kåren och bara vara lite. Och så hem! Jag släpade ut min loppisfåtölj på balkongen och satt där och glassade med min litteratur och fika tills huvudet fick solsting. Och så in! Hemtentan har nu växt till över 700 ord och det känns inte oöverkomligt alls längre.

Förhoppningsvis kan jag göra klart broschyren redan efter föreläsningen imorgon så att jag kan fokusera på hemtentan och bli klar den här veckan. Och i så fall är jag klar med allt utom en ynka inlämning för hela terminen! Men vi får se hur det går med superkrafterna; just nu är det dags att packa en flyttkartong och sen bara slappa resten av kvällen.

769. I'm no superman

Och söndagen har varit tom, på ett bitterljuvt sätt. Å ena sidan är det så himla skönt att bara vara och låta tiden fara förbi, men å andra sidan tycker jag inte att jag tagit tillvara på tiden. Imorgon bitti blir det att åka tillbaka till stan igen, och jag måste verkligen vara duktig den här veckan. Både med att packa så mycket som möjligt, och med att skriva min hemtenta.

Åh, men snart är det sommarlov.

768. Fantastisk morgon

Tjugo minuter över fyra vaknar jag av mystiska ljud nedanför trappen som jag sover precis ovanför. Vetskapen om tidigare sopskåpsrensningar utförda av katt och hund i ljuvt samarbete, fick mig att till sist släp mig ner. Där fann jag Ricky och Svante snaska på varsitt äggskal bredvid en totalt demolerad brödpåse (?). Sanfrid som annars alltid varit inblandad i dessa räder låg hos mig för ovanlighetens skull, men det behöver ju inte betyda att han är helt oskyldig.

Så nu skulle ju jag vilja sova eftersom jag har en lång dag framför mig, men nu ska tydligen Nelly dricka en halv liter vatten på sitt alldeles egna unika högljudda sätt, och Svante har bestämt sig för att det är busdags. Busar gör man enligt honom bäst genom att härja okontrollerat på övervåningen, där jag är. Grattis Sandra!

767. Fortsatt analys

Analysen av sjukhuvudets beteende fortgår. Följande utveckling har noterats:
Det är inte direkt kopplat till att jag lägger mig i sängen. Det är snarare kombinationen katten är vaken + katten har "tråkigt" + matte ligger i sängen = klagosång utan dess like. Så länge katten har vilostund eller tvärsover håller han käft. Detsamma gäller om han skulle råka vara vaken och matte är uppe och gör saker. Sitta i soffan är nästan helt okej och medför inte alltid någon klagosång.
Precis vid läggning av matte på kvällen och precis när matte öppnar ett halv öga på morgonen.. det är då det är som allra värst. Precis då när man INTE vill höra på skiten. Åh vad jag önskar att jag kunde spela in det och dela med mig av.

Han är så söt (och tyst) när han sover..

766. Jomen visst

För att kort uppdatera om fredagens bravader vill jag börja med att säga: Det var skitkul! Jag gör gärna om det. MEN: jag blev trött i fötterna. Och jag kom hem halv sju på lördag morgon, duschade och däckade i sängen. Klockan två på eftermiddagen vaknade jag, men inte förrän klockan fyra gikck jag ur sängen.

Resten av kvällen spenderades med att försöka hålla mig vaken, trots en kort "middagslur" så tog orken slut vid tiotiden och jag slocknade igen. Till min förvåning vaknade jag inte förrän halv tio på söndagsmorgonen, och sen var allt som vanligt. Wo, megasömn!

Men en sak vill jag säga, och det är att Sanfrid har blivit galen. Dagtid är han sitt vanliga göllegölliga charmtrolls-jag, men SÅ FORT JAG LÄGGER MIG I SÄNGEN, så börjar han gapa och skrika. Inga vanliga söta jam heller, utan rejäla manliga vrål. Så håller han på så att jag knappt kan sova, och jag blir skvatt galen. När jag vrålar åt honom att hålla käften kommer han och ska GOSA. FRÄCKHETEN!

Sen sätter han igång så fort jag slår upp ögonen på morgonen, ända tills jag klivit upp, då håller han käft.

Jag fattar verkligen inte vad problemet är. Jag har varit meganoga med att rensa kattlådan och att fylla på mat, och han har sin lilla mus att mörda närhelst han vill, men det är som att han får sååååå himla tråkigt så fort jag sätter mig i sängen, att han bara inte kan hålla käft.

Whyyyyy?

Snälla missen, kan du inte bli snäll och tyst igen?

765. Tröttman vol. 2

Tanken var att jag skulle vara vaken lääänge igår så att jag kunde sova läääänge idag, så att jag orkar jobba inatt. Men jag orkade inte hålla mig vaken, och trots öronproppar och en känsla av att jag sovit hela dagen, vaknade jag kvart över nio och kunde inte somna om.

Lovely!

Så nu ska jag väl istället göra SJUKT mycket saker på förmiddagen, så att jag kanske kan sova lite middag på eftermiddagen. Sounds like a plan?

764. Tröttman

Har verkligen ingen lust att kliva ur sängen idag. Inte ens duschen var nån höjdare och nu sitter jag här igen.

Men:

Han är tillbaka!

763. Dessutom

På fredag, som är veckans första lediga dag, ska jag jobba på Kåren. Jag har aldrig gjort det innan och det kommer säkerligen vara mycket att hålla reda på i huvudet, och dessutom slutar vi inte förrän klockan fyra på morgonen. Sicken lycka! Jag kommer att vara TRÖTT på lördag ♡

Jag saknar korna och kalvarna. Jag hade
hellre spenderat helgen med dem i solen än
stått och blandat drinkar och städat efter as-
packade studenter på disco. Men åh, jag vill
hem till landet!

762. Veckan fortsätter, på något vis...

...men att det bara är tisdag kan jag inte riktigt förstå.

Hur som helst har jag suttit i skolan hela dagen och fastän det gick ganska bra med grupparbetet och jag är på bra humör, så är jag så innerligt trött. Grannarna gapar och skriker så att jag inte kan sova, och jag vill bara åka ut på landet igen.

Förresten så hade jag en somrig klänning idag och det kändes alldeles fabulöst. Jag lyssnar vidare på Magnus Weideskog (man måste bara älska att ha spotify i mobilen) och nu kan man dessutom ladda hem hans nyaste låt!

Låten hittar du här, hos Veckorevyn
Magnus blogg hittar du här: magnusweideskog.com
Magnus på Spotify hittar du här: Magnus Weideskog – Unga Hjärtan
Magnus Weideskog – Magnus Weideskog
Magnus Weideskog – TiK ToK
och Magnus på Youtube hittar du här: http://www.youtube.com/user/magnusweideskog



Mycket Magnus blir det, men det gör ingenting.

761. This town's got the youth of me.

Det är ju löjligt, och jag VET det. Men ändå är det likadant varje gång. När något väl är bestämt så vill jag att det ska ske NU, inte om en månad. Varje flytt jag har genomfört sen den där första hemska så har det varit likadant.

Jag har packat ett par kartonger de sista dagarna men det känns ovant. Jag måste tänka helt annorlunda den här gången, för sakerna ska inte packas upp så fort de åkt bil en stund. En del av prylarna kommer inte att se dagens ljus igen föränn någon gång nästa sommar. Så jag måste tänka noga på vad som ska packas ner.
Inte packa sånt jag ska ha i sommar med sånt jag inte ska ha förrän om ett år. Inte tejpa igen kartongerna til förbannelse, så att jag kommer åt att hämta sånt jag kommer på att jag behöver. Och märka ordentligt. Inga fler etiketter med "kök och sånt" eller "täcken" och så ligger det lite prydnader också i samma låda. Nej, nu ska det inte råda någon tvekan om vad som finns i lådan. "JACKOR & SJALAR. Vinterjacka, blå vårjackorna, kavajer, paraplyer, regnkappa" heter det nu, till exempel.

Men jag vill att det ska hända NU. Jag vill inte vänta. Samtidigt är det verkligen bara en månad kvar, sen har jag läst ett helt år på högskolan och innan dess har jag faktiskt flyttat mina saker. Och så är det massor att göra innan dess också:

• ett stort grupparbete om Polen
• en intervju med efterföljande broschyrtillverkning och presskonferens
• en asjobbig hemtenta
• flytta alla saker och städa ur lägenheten
• träffa så många som möjligt innan jag lämnar stan
• försöka sälja iväg lite krafs på tradera
• njuta av våren och försommaren!

... och så vidare och så vidare. Pust.

En liten liten ponny som stod och väntade ut
duggregnet när vi var på 50-årskalas i Dalarna.

760. Bless this mess ♡

Jag trivs fruktansvärt bra när det är nystädat och fixat hemma. Gärna någon liten ommöblering eller flyttande av småsaker och rena sängkläder också. Då mår jag bra och går omkring och myser.

Men jag njuter något alldeles fantastiskt bra nu när det är stökigt också. Jag har rört till det riktigt ordentligt när jag hållit på och packat flyttkartonger och helgväskor och sånt, men det gör inget. Det gör inget att det står lite disk både i diskstället som vill upp i skåpen och i diskhon som vill bli diskat. Det gör inte ett dugg att det ligger en liten tvätthög BREDVID tvättkorgen och en liten tvätthög till mitt på golvet. Och så gör det ingenting att det ligger en massa tjafs på byrån eller på tv-bordet.

Det gör inget, för det är bara jag som ser, och idag har jag ingen lust.

Och när jag tillåter mig själv att tänka så, att jag inte har någon lust och det är helt okej, då liksom glider jag omkring i min pyjamas och bara ler åt eländet. Och så är det ju lilla Sanfrid också, hjärtat mitt, som äntligen är hemma igen. Han bryr sig så lite om hur stökigt det är att han liksom inte kunde bry sig mindre.

Och så glider vi vidare i röran, både han och jag, och njuter av det ♡

Men riktigt all oreda står man inte ut att glida omkring i.
Den här till exmpel. Så här såg det ut när hundarna
varit inlåsta i badrummet ett par timmar (trodde vi).
Istället hade Ricky öppnat dörren som inte riktigt
gått i lås, och så hade de tillsammans tuggat sönder
två soppåsar och spridit ut de söndetuggade soporna
i hela den redan tillrörda lägenheten.

759. Seg bloggare

Jag såg just att det här blir inlägg nummer 600 sedan jag flyttade över från min gamla blogg. Inte går det fort inte, men det gör mig inget.

Idag har jag jätteviktiga saker att berätta, som till exempel att jag vaknade tidigt, hade ont i käken och sen fick äran att mata en liten kalv igen. Och sen kom Gustav förbi, och det var ju trevligt. Han har varit i Usa och härjat runt ett par veckor så det var spännande att höra vad de pysslat med. Man fattar inte riktigt hur stort det är, fast man VET att det är stort.

Och nu ska mamma sy och jag tänkte hjälpa henne att stryka lite ur berget av julgardiner och vad det nu är. Kul!

Mamma syr och syr, och butiken växer och växer.
www.rutorand.se !

758. Ny favorit

Jag har skrivit klart alla uppgifter för länge sen och diskat och packat min väska. Om nån timme åker jag bond-bilen till mamma och avnjuter ytterligare en låånghelg hos mamma.

Och! Jag har hittat en ny favorit! Åh vad jag önskar att jag lyssnade på radio eller hade reklam på Spotify, så att jag hade hört honom tidigare: Magnus Weideskog!

Magnus Weideskog – Förlåt



Och så vidare. Ljuvligt!

757. Onsdag onsdag onsdag!

Jag kunde ha haft sovmorgon, men måste vänta på nån reparatör som kommer och ska fixa ventilerna ovanför mitt fönster. Så det var bara att gå upp i ottan och tippa sängen på högkant och vänta. Ja, och nu är klockan snart nio utan att han har kommit, så jag hade ju kunnat få sovmorgon ):
Men men! Det är bättre att se det positiva med det hela: Dagen blir längre, jag borde hinna med både att skriva klart gruppuppgiften och min egen inlämningsuppgift OCH packa en flyttkartong OCH hinna åka hem till mamma redan idag, kanske?

Vi får se. Nu blir det en av uppgifterna och en kopp te.

Elina på Öland sommaren 2008, fast det känns som igår.