764. Tröttman

Har verkligen ingen lust att kliva ur sängen idag. Inte ens duschen var nån höjdare och nu sitter jag här igen.

Men:

Han är tillbaka!

763. Dessutom

På fredag, som är veckans första lediga dag, ska jag jobba på Kåren. Jag har aldrig gjort det innan och det kommer säkerligen vara mycket att hålla reda på i huvudet, och dessutom slutar vi inte förrän klockan fyra på morgonen. Sicken lycka! Jag kommer att vara TRÖTT på lördag ♡

Jag saknar korna och kalvarna. Jag hade
hellre spenderat helgen med dem i solen än
stått och blandat drinkar och städat efter as-
packade studenter på disco. Men åh, jag vill
hem till landet!

762. Veckan fortsätter, på något vis...

...men att det bara är tisdag kan jag inte riktigt förstå.

Hur som helst har jag suttit i skolan hela dagen och fastän det gick ganska bra med grupparbetet och jag är på bra humör, så är jag så innerligt trött. Grannarna gapar och skriker så att jag inte kan sova, och jag vill bara åka ut på landet igen.

Förresten så hade jag en somrig klänning idag och det kändes alldeles fabulöst. Jag lyssnar vidare på Magnus Weideskog (man måste bara älska att ha spotify i mobilen) och nu kan man dessutom ladda hem hans nyaste låt!

Låten hittar du här, hos Veckorevyn
Magnus blogg hittar du här: magnusweideskog.com
Magnus på Spotify hittar du här: Magnus Weideskog – Unga Hjärtan
Magnus Weideskog – Magnus Weideskog
Magnus Weideskog – TiK ToK
och Magnus på Youtube hittar du här: http://www.youtube.com/user/magnusweideskog



Mycket Magnus blir det, men det gör ingenting.

761. This town's got the youth of me.

Det är ju löjligt, och jag VET det. Men ändå är det likadant varje gång. När något väl är bestämt så vill jag att det ska ske NU, inte om en månad. Varje flytt jag har genomfört sen den där första hemska så har det varit likadant.

Jag har packat ett par kartonger de sista dagarna men det känns ovant. Jag måste tänka helt annorlunda den här gången, för sakerna ska inte packas upp så fort de åkt bil en stund. En del av prylarna kommer inte att se dagens ljus igen föränn någon gång nästa sommar. Så jag måste tänka noga på vad som ska packas ner.
Inte packa sånt jag ska ha i sommar med sånt jag inte ska ha förrän om ett år. Inte tejpa igen kartongerna til förbannelse, så att jag kommer åt att hämta sånt jag kommer på att jag behöver. Och märka ordentligt. Inga fler etiketter med "kök och sånt" eller "täcken" och så ligger det lite prydnader också i samma låda. Nej, nu ska det inte råda någon tvekan om vad som finns i lådan. "JACKOR & SJALAR. Vinterjacka, blå vårjackorna, kavajer, paraplyer, regnkappa" heter det nu, till exempel.

Men jag vill att det ska hända NU. Jag vill inte vänta. Samtidigt är det verkligen bara en månad kvar, sen har jag läst ett helt år på högskolan och innan dess har jag faktiskt flyttat mina saker. Och så är det massor att göra innan dess också:

• ett stort grupparbete om Polen
• en intervju med efterföljande broschyrtillverkning och presskonferens
• en asjobbig hemtenta
• flytta alla saker och städa ur lägenheten
• träffa så många som möjligt innan jag lämnar stan
• försöka sälja iväg lite krafs på tradera
• njuta av våren och försommaren!

... och så vidare och så vidare. Pust.

En liten liten ponny som stod och väntade ut
duggregnet när vi var på 50-årskalas i Dalarna.

760. Bless this mess ♡

Jag trivs fruktansvärt bra när det är nystädat och fixat hemma. Gärna någon liten ommöblering eller flyttande av småsaker och rena sängkläder också. Då mår jag bra och går omkring och myser.

Men jag njuter något alldeles fantastiskt bra nu när det är stökigt också. Jag har rört till det riktigt ordentligt när jag hållit på och packat flyttkartonger och helgväskor och sånt, men det gör inget. Det gör inget att det står lite disk både i diskstället som vill upp i skåpen och i diskhon som vill bli diskat. Det gör inte ett dugg att det ligger en liten tvätthög BREDVID tvättkorgen och en liten tvätthög till mitt på golvet. Och så gör det ingenting att det ligger en massa tjafs på byrån eller på tv-bordet.

Det gör inget, för det är bara jag som ser, och idag har jag ingen lust.

Och när jag tillåter mig själv att tänka så, att jag inte har någon lust och det är helt okej, då liksom glider jag omkring i min pyjamas och bara ler åt eländet. Och så är det ju lilla Sanfrid också, hjärtat mitt, som äntligen är hemma igen. Han bryr sig så lite om hur stökigt det är att han liksom inte kunde bry sig mindre.

Och så glider vi vidare i röran, både han och jag, och njuter av det ♡

Men riktigt all oreda står man inte ut att glida omkring i.
Den här till exmpel. Så här såg det ut när hundarna
varit inlåsta i badrummet ett par timmar (trodde vi).
Istället hade Ricky öppnat dörren som inte riktigt
gått i lås, och så hade de tillsammans tuggat sönder
två soppåsar och spridit ut de söndetuggade soporna
i hela den redan tillrörda lägenheten.

759. Seg bloggare

Jag såg just att det här blir inlägg nummer 600 sedan jag flyttade över från min gamla blogg. Inte går det fort inte, men det gör mig inget.

Idag har jag jätteviktiga saker att berätta, som till exempel att jag vaknade tidigt, hade ont i käken och sen fick äran att mata en liten kalv igen. Och sen kom Gustav förbi, och det var ju trevligt. Han har varit i Usa och härjat runt ett par veckor så det var spännande att höra vad de pysslat med. Man fattar inte riktigt hur stort det är, fast man VET att det är stort.

Och nu ska mamma sy och jag tänkte hjälpa henne att stryka lite ur berget av julgardiner och vad det nu är. Kul!

Mamma syr och syr, och butiken växer och växer.
www.rutorand.se !

758. Ny favorit

Jag har skrivit klart alla uppgifter för länge sen och diskat och packat min väska. Om nån timme åker jag bond-bilen till mamma och avnjuter ytterligare en låånghelg hos mamma.

Och! Jag har hittat en ny favorit! Åh vad jag önskar att jag lyssnade på radio eller hade reklam på Spotify, så att jag hade hört honom tidigare: Magnus Weideskog!

Magnus Weideskog – Förlåt



Och så vidare. Ljuvligt!

757. Onsdag onsdag onsdag!

Jag kunde ha haft sovmorgon, men måste vänta på nån reparatör som kommer och ska fixa ventilerna ovanför mitt fönster. Så det var bara att gå upp i ottan och tippa sängen på högkant och vänta. Ja, och nu är klockan snart nio utan att han har kommit, så jag hade ju kunnat få sovmorgon ):
Men men! Det är bättre att se det positiva med det hela: Dagen blir längre, jag borde hinna med både att skriva klart gruppuppgiften och min egen inlämningsuppgift OCH packa en flyttkartong OCH hinna åka hem till mamma redan idag, kanske?

Vi får se. Nu blir det en av uppgifterna och en kopp te.

Elina på Öland sommaren 2008, fast det känns som igår.

756. Besvikelse

Jag är så himla besviken på min chef att jag har lust att börja gråta. Gud vad trist! Jag trodde trots alla svårigheter vi haft att kommunicera sista tiden, att det gick att lita på henne. Så var inte fallet och jag är djupt besviken. All tillit och respekt jag hade tidigare är just precis nu som bortblåst. Vi får se om det ändrar på sig, jag brukar ju inte vara såå himla långsint ändå.

Men nu. Nu är jag sur. Och ska åka till mamma och klappa på kalvar allt jag kan i helgen.

Jag vill vara liten igen och slippa tjafsa med
vuxna människor som inte kan bete sig.
Bara cykla omrking eller leka med hästarna
eller mata grisarna med gräs och släpa
med hunden på upptåg. Snälla kan
jag inte bara få göra det istället?

755. Mjo

Idag var bra. Solen sken, föreläsningen rätade ut en del frågetecken och "arbetet" med gruppen gick smidigt och var precis lagom flummigt. I lööööv att spåra ur och börja prata om störda låtar som aldrig tar slut, för att sedan genast återgå till diskussioner om Polens statsskick och minoritetsspråk.

Sen kom jag hem, struntade i att städa utan slappade. Blev osams med min arbetsgivare, men denna gång som kund. Sov en timme. Pratade med Nina och med mamma. Gick till tvättstugan. Cyklade till Coop för att hämta paket. Fick inte hämta paket. Blev sur. Köpte påskmust och cyklade hem.

Nu väntar jag på att hämta den torra tvätten och jag har FORTFARANDE BLAKONGDÖRREN ÖPPEN!!!!! OMG OMG OMG

754. Nja.

Det var bättre imorse, när jag åkte till Sara och åt brunch och mös.
Det var bättre, när jag och Sara cyklade till skolan och föreläsningen var okej.
Det var bättre, när jag kom hem och solen sken och jag ställde upp balkongdörrarna.
När jag solade i fåtöljen mitt på golvet.
När jag drack kall mjölk, och när jag duschade och satt med en ansiktsmask från London som luktar gott.

Men sen var det inte bättre längre.
När jag fick veta att mamma och Louise tvingats kidnappa tillbaka min katt från gubben som bara ljuger oss rakt upp i ansiktet. När det blev mörkt. När det bara var sorligt på tv och när jag inte orkade ta tag i något alls. Så dålig karaktär. Så dåligt humör. Så blå.

753. Too hard

Det är över en månad sedan jag skrev.

Man skulle kunna tro att det hänt något hemskt, eller vad som helst. I själva verket har jag haft det bra. Stora delar av tiden har spenderats ute på landet, hos mamma. Det var skönt och jag saknar det mycket. Allt pyssel. Alla kor. Gummistövlarna.

Men jag är hemma nu. I lägenheten som bara är min i mindre än två månader till. Jag är glad att solen skiner om dagarna, att det är barmark på cykelvägarna, att skolan går bra, att jag har fina vänner även om jag träffar dem alldeles för sällan, att jag inte är i ekonomiskt trångmål längre, att jag har saker att göra som inte är alltför betungande, att Sanfrid mår bra, att mina värsta krämpor är två djävulusiska skavsår, att jag ska åka till Spanien, att påsklijorna på mitt bord fyller hela lägenheten med vårdoft, att jag kunde slå upp balkongdörrarna idag och sola när jag läste kurslitteratur.

Men just ikväll känns det tungt. Jag känner mig ensam. Jag känner mig tjock. Jag vill så gärna men jag orkar inte ta mig i kragen. Varje dag bestämmer jag mig och varje dag misslyckas jag. Känns det som. Det är tungt. Påskliljorna får mina ögon att tåras och solen gick ner för flera timmar sen.



Imorgon är det kanske bättre.

752. Status Odensvi: Tråkigt

Sitter och pillar med manuskort inför redovisningen imorgon. Å ena sidan känns det rätt så bra eftersom jag såg halva klassen redovisa idag, och alla var duktiga och det gick bra. Men å andra sidan är jag jättenervös att alla ska tycka att jag är dum i huvudet. Jag är egentligen inte alls rädd för att göra bort mig, för det värsta som brukar hända (och det händer väldigt väldigt sällan) är att jag kanske stakar mig ett par sekunder, eller att det går aningen för fort. Men jaja, jag antar att det löser sig. Imorgon är i alla fall kursen slut.
Känner mig lite ensam om kvällarna nuförtiden, så jag ser verkligen fram emot att få träffa finaste Elina på onsdag, och bästa Matilda på torsdag, och åka till Nina på fredag! Stockholm kommer att vara fint, har jag bestämt. Och tågen kommer att gå som de ska.

Men men, åter till att klippa och klistra igen.

Finaste Elina och Linda i somras.

751. Min absoluta favorit just nu:

♥

750. Status: äntligen på rätt väg!

Jag har levt länge i tron om att jag inte har sett Kopps, eller att jag möjligtvis har somnat ifrån den någon gång. Så idag fick det vara dags, när jag vaknade och insåg att jag hade en mördande huvudvärk och ändå inte skulle börja plugga på morgonen.

Och tydligen har jag sett Kopps. Inte bara delar heller, utan faktiskt hela filmen. När hände det här egentligen?

Förutom Kopps har jag idag även tittat på Vingar av glas, som jag däremot är fullt övertygad om att jag sett minst en miljon gånger. Den är så söt och charmig och tonårig. Men den går att se om, tydligen.

Och vad gör jag nu? Jo eftersom jag efter två filmer och en färdigvirkad sjal räknades jag uppenbarligen som frisk, för då städade jag hela lägenheten. Det tog längre tid än vanligt, men det får väl vara okej, Sen diskade jag. Med tanke på hur sjuuukt länge sen det var jag diskade skull eman kunna tro att det inte gick att komm ain i mitt kök, men det var verkligen inte så farligt som jag trodde. Fler glas än det brukar bara, och så alla bestick utom några teskedar.

Och nu ja (det var ju det jag skulle säga egentligen), nu pluggar jag. Det är ju fantastiskt. Jag sitter och skriver av vad Jimmie Åkesson säger i den är debatten, för att kunna analysera det lite närmare inför kursavslutningen nästa vecka. Spännande eller tråkigt? who knows.



Det kanske inte behövs, men jag vill ändå förtydliga att jag inte på något sätt sympatiserar med Jimmie Åkessons åsikter överlag. Snarare valde jag att analysera just honom för att det är en person som är en extrem kontrast till vad jag tycker är rätt. Däremot är han duktig på att få sina debattmotståndare att se jävligt dumma ut.

749. Sjukfilmsrecensioner i korthet

I am legend - Minst lika bra som de andra gångerna jag sett den. Will Smith rockar.
The Pianist - Så sjukt bra, men så sjukt hemsk. Adrien Brody är kalasbra och kalascharmig as usual.
Walk the line - Huvudrollsinnehavarna knäcker. Sen är det fint och sorgligt och så hela tiden.
Kejsarens nya stil - Finns inte så mycket att säga, den är helt enkelt klockren.
One flew over the cuckoo's nest - Åh, den var inte lika bra som jag mindes den. Men bra.
Tjenare Kungen - Mååh, den är så söt. Några av de scenerna är så snuttiga att man får hål i tänderna.
Oxygen - Lika spännande varje gång. Och Adrien Brody är så snygg att ögonen poppar ur huvudet, trots den helt sjuka grejen att han är skurk.

748. Status: Nja

Allt varmt te med honung har haft effekt på min hals och den är mycket bättre, tack och lov. Barn-nässprayen jag råkade köpa fel har inte använts särskilt mycket, men snuvan är OCKSÅ mycket bättre. Fantastiskt.

Men orken, den är inte tillbaka ännu. Så fort jag reser mig inser jag att jag inte är frisk bara för att jag inte hostar längre. Så jag sätter mig igen. Startar en till film och virkar vidare.



Antal filmer idag: 2 än så länge
Antal koppar te: 1
Antal jobbiga katter: 0 (förvånansvärt)
Antal söta katter som sovit bredvid mig: 2
Antal vettiga saker gjorda: En halv..

747. Dagen i siffror

Antal avverkade snytpapper: sjuttioelva, minst.
Antal filmer: 4
Antal frånsomnade filmer: 1 (jag somnar alltid till Unbreakable)
Antal 5-deciliters-koppar med te: sisådär 6-7 stycken
Antal gosiga kattstunder: 3-4 ungefär
Antal hjärtinfarkts-kattstunder: 47 000
Antal katthår på jobbiga ställen: en miljon fyrtioelva tusen
Antal nyttiga saker gjorda: 0
Antal duschar: 2
Antal peppiga sms: 1
Antal tittar ut genom fönstret: 0

746.

Jag hasade till skolan, framförde mitt tal och hostade mig igenom resten av föreläsningen. Hasade in på apoteket hemma och höll på att tuppa av på riktigt. I hissen på väg upp tänkte jag på min säng och hur snabbt jag skulle störta ner i den.

Så blev det inte.

Katterna hade packat upp min helgväska, ätit godis över hela lägenheten, läst post och tydligen läst på mitt tal, för det låg också mitt på golvet. Sen har de tydligen samlat allt löst hår i hela lägenheten (förutom det som satt på godiset) och smetat ut det som en klistrig filt på mitt täcke.

Efter att ha rollat av täcket hundra gånger var det fortfarande hårigt och jag orkade inte mer. NU är jag döende och hoppas att jag får sova en stund. Men något säger mig att det inte är så troligt, eftersom katterna alltid är uttråkade och ska busa satan precis när jag kommer hem.

Wish me luck, det lär behövas.

745. Sjuk igen

Man måste ju älska det ändå, livet. Jag åkte till mamma i helgen lite spontant. Inte mycket vettigt gjordes och när jag vaknade på söndagen stod det klart: jag hostade. Och hostade. Och hostade.

Till kvällen kändes det fantastiskt eländigt och jag satt och skrev på mitt tal till imorgon, men var tvungen att ge upp och gå och lägga mig. Och idag är det nog ännu mer eländigt och lungorna är på väg upp genom halsen varje gång jag hostar. Fabulous.

Så nu ska jag försöka få i mig lite soppa, skriva ner det sista på det värdelösa talet och sen ta det hur himla lugnt som helst resten av dygnet.