285. Bläääää.

Signe fick min ampellilja. Jag har ändå tänkt slänga den och jag visste att hon skulle älska den. Hon älskade den. Hon satt hos den en jättelång stund på kvällen.

På torsdag är det lägenhetsvisning nummer två i raden. Jag tycker lägenheten är jättefin. Jag tycker området verkar okej. Alla på mitt jobb (som jag pratat med) tycker att det är en bra gata och ett bra område, att det är lagom långt till stan och allt sånt. Alla gillar det. Utom mormor och morbror. För 20 år sen hade det lite dåligt rykte, iallafall den gatan. Nu är det fint, vad jag förstått. Varför är det fel sida av stan? Jag orkar inte tänka på det. Det är billigare. Men vi får väl se. Det kanske faller på nåt annat, risken är stor. Väldigt stor.

I söndags bakade jag, superkul. Fattades lite av flera saker och mormor fick ställa upp som reservskafferi. Jag bakade och degade ner halva köket och jag vet inte hur jag lyckades, men jag övertalade mig själv att diska på en gång så jag slapp se degiga bunkar i flera dagar. Wow!

Segt på jobbet. Hämtade mitt körkort på Nordea. Köade i en halvtimme på Swedbank för att boka en tid. Köpte lite kläder. Köpte hårspray (äntligen!!) och ett par örhängen. Nej, jag pallar inte ta kort på det. Nu ska jag bara kura ihop mig och vänta på att den ädle riddaren i rustning på den vita springaren kommer och räddar mig.


(Det duger bra med en bil. Eller kanske en cykel. Den måste inte vara vit heller. Bara riddaren är ädel. Eller åtminstone hyfsat ädel. Det måste inte vara en rustning heller förresten. Jeans är okej. Kanske en kavaj. Eller iallafall inte bar överkropp. Förresten är det okej det med. Så länge det är hyfsat ädelt, eller halvädelt)


(Jag finns i en blå soffa under en vit filt med grå älgar på. Det är en fleecefilt. Den är lite noppig och luktar vanilj. Där är jag, bara så ni vet, riddarna)