718. Nya tider

Nu är det nyårsafton och det är fantastiskt vackert ute. Snön ligger fortfarande kvar på träden, det knarrar under fötterna när man går och taxen vill knappt gå ut. När han gjort den obligatoriska kissningen börjar han halta och gå på två ben i taget för att det är så kallt om tassarna.

Och kanske vågar jag nog rapportera nu att det faktiskt går åt rätt håll. Det där stora enorma grå som tyngde mig då den femte december när jag skrev sist, det som tornade upp sig som ett obestigbart berg.. det har nu plötsligt gått att bestiga. Det grå har blivit ljusare och det tunga har blivit mycket lättare om axlarna.

Imorgon städar jag ur min lägenhet och plockar ned taklamporna. På lördag lämnar jag ifrån mig nycklarna och förhoppningsvis behöver jag inte ta tillbaka dem förrän jag pluggat klart om två och ett halvt år. Åh, det är knappt jag tror att det är sant, att det är bra ett tag framöver.

Gott nytt år till alla arma krakar som läser det här. Ha ett fantastiskt 2010 och ta hand om varandra.

717. Sanningen kan göra ont

Jag ska inte ljuga och säga att allt är fint, men jag tänker inte heller berätta hela sanningen för det är jag alldeles för klen för.


Det är inte vinter utan höst, och jag kämpar för att få en dag i taget att gå. En vacker dag kanske det vänder och då är jag tillbaka. Tills dess pluggar jag för att få tiden att gå, och när det inte räcker så virkar jag på ett oändligt projekt.


Hej.

716. Tillbakablick.

Nu tänkte jag avsluta dagen. Jag lyssnar på underbar musik, och så dök det upp en snutt som fick det att bubbla i magen av skratt. Jag skrev om det en gång förut, om känslan av total tillfredställelse!

Haha! Men nu som sagt: sängen!

715. Pinsamt.

Apropå vad fina Christian tog upp tidigare idag..

Vi människor är bra knasiga i pallet. Varför varför varför kan inte hunden gå själv? Mycket bekvämare för både matte (eller husse för den delen) och för lille Fido själv. Och så ser det ju sjukt löjligt ut det där, gör det inte? Nej, tacka vet jag stdiga hundar som står på sina egna ben och har vanligt koppel!

714. En vacker dag.

Jag vill ha en sån här fotpall. Eller, jag vill göra en alldeles själv.

Jag har en mapp på min dator som heter "En vacker dag", den innehåller massor massor massor av bilder jag stöter på på internet som ger mig inspiration. Jag längtar längtar längtar efter ett hus att börja sätta in all denna inspiration i, och allra helst ska det så klart vara pappas hus.

Men en fotpall kan man väl ha i en lägenhet också?

713. När alla vännerna gått hem.

Det ligger nånting i det.. som de sjunger i den där låten. Fastän kvällen har varit fin med härligt sällskap och överlag en riktigt lyckad födelsedag, så kommer det ändå lite vemod smygande lagom till sovdags. Det känns tomt. Och man börjar tänka på saker som man skulle vilja. Det blir svårt att sova.

Men en vacker dag så har det vänt, det vet jag. Till slut kommer jag att nå hela vägen fram och ingen kommer att kunna stoppa mig. Eller hur?

712. Den första kärleken.

När jag tänker på pojken som var allra först med att fånga mitt hjärta blir jag fortfarande alldeles varm i hjärtat. Inte för att jag fortfarande är kär i honom, utan för att jag hade det så svårt i mitt liv då och han fick mig att må så bra. Det var bara korta stunder och inte så himla länge, men jag tänker tillbaka på det och minns. Ler lite åt hur knasigt allt kunde vara en del dagar och vad vi hittade på.

När man är 16 år och någon fin ringer och viskar söta saker i ens öra om kvällarna eller skickar galet knas-söta sms så tror man nästan inte att det är sant. Den där pojken med det gammalmodiga dubbelnamnet och det knasiga smeknamnet kom tuffande i sin bil en dag, sparkade lite i gruset när min pappa kom och sen åkte han snart hem igen. En annan dag när jag hunnit bli ett år äldre åkte jag tåg och hade så många fjärilar i magen att jag trodde att jag skulle spricka, och vi satt i hans nya lägenhet och vi lyssnade på knasiga låtar och skrattade åt att han skulle svälta ihjäl nu när han flyttat hemifrån för han kunde knappt koka makaroner. Och så lärde han mig söta ord på teckenspråk och jag räknade födelsemärken på hans rygg och jag trodde nog den eftermiddagen att allt skulle bli bra igen. När det gått lite mer tid hälsade han på hos mig när alla kompisar berusade sig i lägenheten och vi somnade alldeles för sent och när han åkte hem kändes det som att det var sista gången. Det var helt odramatiskt och det bara blev så.

Jag kan inte säga att jag är bitter men jag saknar den där första kärleken, och jag är hemskt glad att det inte var en hjärtkrossande historia den där allra första.. de historierna fick komma senare. MEN.

Häromveckan hade jag tråkigt och gjorde en liten sökning på Facebook – och plötsligt slungades jag tillbaka och var 17 år igen. 17 år med rivigt rött hår och huvudet i hans knä. I en sekund blev jag lite lite ledsen, men sen log jag. Jag trivs bra med att tänka tillbaka på honom, hans knasiga namn och minutiöst ordnade hår. Jag tror att jag i smyg alltid har jämfört alla killar jag träffat med honom, och det är inte alltid han har "vunnit", men men.. Det är ju trevligt att ha goda minnen! ÅH vad jag har blivit vis med åldern ;)

711. Årets julklapp!

 

Detta är vad jag sysslat med så mycket sista tiden!

Nu är jag kanske inte helt objektiv, men det är verkligen en bra present!

Funkar till både gamla, unga, hippa, tråkiga - alla!

Ni hittar skålarna här:

710. Tentahelgen är över

Hemtenta nr. 2 är klar och korrekturläst, men om den är RÄTT vet jag inte ärligt talat.

Hur som helst så har jag idag gjort iordning en jättesöt julklapp, det tog typ halva dagen men det blev megabra. Jag vet inte om mottagaren är in här och kollar ibland så jag tänker inte lägga upp någon bild än iallafall (:

För övrigt skulle jag kolla på Djävulen bär Prada men blev så besviken eftersom det kändes så himla "Ugly Betty" så jag bytte till Knocked up. Den är ju bra, men det blir fjärde gången jag ser den. Jackpot!

709. Take my hand.

I don't need to fight to prove I'm right.

708. Världens bästa Hannah!

Nu kommer en rätt så lång text som kanske inte är så jätteintressant för alla, men det handlar om något som är väldigt viktigt för mig.

När jag flyttade till Västerås fyra år sen började jag snart att arbeta på Bäckby. De flesta var trevliga och arbetsuppgifterna funkade förvånansvärt bra men jag var blyg och det tog mig ett tag innan jag kom in i gruppen.

Men.. det fanns någon som jag tyckte var så mjuk, vänlig och väldigt bekant. Det visade sig att hon var uppväxt i samma kommun som jag, men vi hade missat varandra totalt. Sakta men säkert fann vi varandra och när jobbet blev mer skitjobbigt för varje dag som gick, var det ändå ganska kul. De sista månaderna på jobbet började Hannah växa till något väldigt stort för mig, och när jag slutade kändes det oerhört tungt att lämna henne. Men vad hände sen?

Jo, sen dess har vi setts med jämna och tyvärr ganska långa mellanrum, men varje gång känns det som att det var igår. Hannah är som ett må-bra-piller och när det gått för lång tid får man abstinens. Vi pratar nästan omkull varandra och helt plötslig kan hon ge mig komplimanger som får mig att rodna. Hon berättar att jag är duktig och driven, och jag vet inte hur jag ska kunna tacka henne för att hon finns. Hur dålig en dag än må ha varit innan, så blir den alltid jättefin efter ett samtal, ett sms eller en date med Hannah. Nu har Hannah blivit mamma till lille Ville och jag ser verkligen fram emot att få följa henne även framåt i tiden. 

Hannah, du är verkligen en pärla!

707. Pepp pepp!

Här kommer en lång rad på bra saker för att inte deppa ihop i tentatider!

• Allt känns bättre efter att man varit i skolan. Världens bästa klasskamrater peppar upp en när tentan känns ap-svår och man plötsligt tror att man glömt allt man lärt sig. En klapp på axeln här eller ett litet uppmuntrande sms där gör stor skillnad en svår dag.
  
• Man kan skicka ett sms till en jättefin kompis som får en att bli jätteglad och må bra hur illa man än mådde tidigare (jag kommer att återkomma till det lite senare ikväll).
• Man kan lyssna på Viva la vida (den ena eller andra) på repeat i lillebrors kalasbra hörlurar.
• Man kan samtidigt ha ett bra tv-program på i bakgrunden, utan ljud, att titta upp på ibland när man fastnat i en formulering på tentan.
• Man kan läsa igenom det man skrivit och inse att man faktiskt är ganska duktig, även om det inte är ett dugg svenskt att tänka så eller skriva det så någon kan se.
• Man kan komma på sig med att sitta och sjunga med i musiken, högt.
• Man kan strunta i att städa för att man är ensam hemma och ingen bryr sig om hur det ser ut.
• Om man tänker på hur mycket gott te man har att fixa i skåpet så står man ut en liten stund till, sen tar man en kopp te som belöning.
• Doftljus kan få brinna lite runtomkring i lägenheten, så gör det inte det minste ont att det är höst och mörkt ute.
• Raggsockor är ett utmärkt botemedel för höstdepp, särskilt tillsammans med de två senaste punkterna.
• Efter att ha varit riktigt duktig med sin tenta kan man ta på sig benvärmare, en enorm halsduk och sköna skor och gå ut och gå en lång promenad i mörkret, med mysig musik i öronen.
• Sen kan man alltid ta en paus i skrivandet antingen när det går lite halvtrögt eller när det går starkt framåt, och göra något man tycker om en kort kort stund.
• Dessutom kan man alltid tänka tillbaka på någon kärlek som fått hjärtat att pirra lite extra någon gång för länge sedan, och komma ihåg att det faktiskt finns fiskar för alla (och såna där klyschor).
• Man kan göra iordning små vimplar att sätta i bakverk man tänker bjuda på när man fyller år.
  
• Och sist men inte minst så tänker jag på några fina människor i mitt liv, som jag värderar väldigt högt. Människor som jag verkligen tycker om, och som konstigt nog verkar tycka om mig tillbaka, och till och med visar det.

Och sen.. är det dags att plugga lite mer tenta!

706. The old king is dead

En hel del saker är fortfarande upp och ner men helgen har varit bra. Har varit både hos mamma och pappa och även försökt plugga lite. Nu är det dags att möta upp en Sonja från klassen och fixa inför morgondagens redovisning. Sen. Tvärslut.

705. Eirams Ricky Rödräv (med scarf dagen till ära)

704. Bättre sent än aldrig

Hej.

Orkar inte riktigt med att sätta tankarna till ord och bokstäver just nu. Imorgon är det dags att plugga inför onsdagen, och sen vet jag inte vad som händer. Har spenderat fredag till måndag hos mamma och skitat ner mig ordentligt. Det mår jag bra av, även om det verkligen var skönt att komma hem till mig igen.

Hem till fem flyttkartonger fulla av LP-skålar, lite disk, lite tvätt och en grymt skön säng. Jag kom hem med min symaskin, en kasse full av stuvtyger och en underbar plåtburk från när jag var liten. Och kanske kanske kom jag hem med ett lite lättare hjärta..

703. The big bang

Jag vet inte om jag någonsin varit med om något så otroligt roligt och mäktigt som den här konserten hitills. Det var grymt kul! Trots att jag i sista sekund tvingades ta stövlar med klack på mig så stod jag upp i de två timmar och 20 minuter konserten varade och hade knappt ont efteråt! En liten tår letade sig ner på lillebrors kind och publiken var magisk! Min iPhone tjänade som kamera och därför är väl inte bildrna helt klockrena, men det är iallafall kul att ha något att se tillbaka på. Så håll tillgodo:

702. Imorgon smäller det

Igår drack jag typ fem glas äckligt rödvin och gjorde runt 55 skålar! Idag har jag gjort en tredjedel av min hemtenta och firat en födelsedag (inte min egen) och druckit massor med te. Men imorgon, då är det äntligen dags för konsert! Nicklas är såklart allra mest hypad för det, men jag har verkligen sett fram emot det jag med!

Nu: sovdags så jag orkar med lite hemtenta innan vi drar till Stockholm imorgon ,)

701. Har jag missat något?

Men alltså, vad är det här? Vad ska världen nu tro om oss?

700. Plötsligt händer det.

Idag har jag fått en beställning på 200 skålar, och jag har av nån konstig jävla anledning sagt att de ska vara klara senast om en vecka. Smart. Riktigt smart.

De 17 som fanns hemma är iallafall klara, men imorgon måste jag ge mig ut på skiv-jakt efter att ha träffat min söta lilla basgrupp och pluggat.

699. Produktivitet

Har idag producerat saker. Vågar inte riktigt visa än, men snart kommer det kanske (:

Imorgon ska jag cykla ner och träffa min basgrupp och mysa lite med en seminarieuppgift på Café Gränden - en helt okej början på dagen och helgen! Har inte blivit så effektivt pluggande idag utan mer sorterande och organiserande inför de kommande veckornas KAOS.

Sommar, sommar, sommar!