448. Äntligen ledig.

Jag vaknade med ett ryck klockan sex imorse av ett hemskt oljud. Slängde mig över lillebror i sängen och hela tiden en tanke bultande i huvudet: "Den där katten kommer att få in mig på dårhuset".
Ute i hallen möts jag av en sjö av små julkulor och glas. Tack Sanfrid för den efterlängtade sovmorgonen! Det var min lilla "julgran" som stirrat döden i vitögat den här gången. Inte hela världen men satans jobbigt att ta reda på så tidigt.
Och så använde jag faktiskt den där vasen väldigt ofta ):