Jag stack in huvudet bakom sovrumsdörren och röck en fleece-tröja när jag skulle gå ut. Upptäckte att den egentligen var mammas, för längst ut på den vänstra ärmen är innersömmen uppklippt nästan två decimeter. Det är jag som har klippt, det var när mamma skar sig illa i fingret och gick runt med stödskena och inte fick röra armen knappt. Men tröjor måste man ju ha, och när armen inte får plats måste man helt enkelt operera tröjan lite. Jag saknar mamma när jag ser den där fula ärmen.
Tur att hon är på väg hit.
Finaste Sanfrid <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar