torsdag, april 29, 2010

761. This town's got the youth of me.

Det är ju löjligt, och jag VET det. Men ändå är det likadant varje gång. När något väl är bestämt så vill jag att det ska ske NU, inte om en månad. Varje flytt jag har genomfört sen den där första hemska så har det varit likadant.

Jag har packat ett par kartonger de sista dagarna men det känns ovant. Jag måste tänka helt annorlunda den här gången, för sakerna ska inte packas upp så fort de åkt bil en stund. En del av prylarna kommer inte att se dagens ljus igen föränn någon gång nästa sommar. Så jag måste tänka noga på vad som ska packas ner.
Inte packa sånt jag ska ha i sommar med sånt jag inte ska ha förrän om ett år. Inte tejpa igen kartongerna til förbannelse, så att jag kommer åt att hämta sånt jag kommer på att jag behöver. Och märka ordentligt. Inga fler etiketter med "kök och sånt" eller "täcken" och så ligger det lite prydnader också i samma låda. Nej, nu ska det inte råda någon tvekan om vad som finns i lådan. "JACKOR & SJALAR. Vinterjacka, blå vårjackorna, kavajer, paraplyer, regnkappa" heter det nu, till exempel.

Men jag vill att det ska hända NU. Jag vill inte vänta. Samtidigt är det verkligen bara en månad kvar, sen har jag läst ett helt år på högskolan och innan dess har jag faktiskt flyttat mina saker. Och så är det massor att göra innan dess också:
  • ett stort grupparbete om Polen
  • en intervju med efterföljande broschyrtillverkning och presskonferens
  • en asjobbig hemtenta
  • flytta alla saker och städa ur lägenheten
  • träffa så många som möjligt innan jag lämnar stan
  • försöka sälja iväg lite krafs på tradera
  • njuta av våren och försommaren!
... och så vidare och så vidare. Pust.


En liten liten ponny som stod och väntade ut
duggregnet när vi var på 50-årskalas i Dalarna.

måndag, april 26, 2010

760. Bless this mess ♡

Jag trivs fruktansvärt bra när det är nystädat och fixat hemma. Gärna någon liten ommöblering eller flyttande av småsaker och rena sängkläder också. Då mår jag bra och går omkring och myser.

Men jag njuter något alldeles fantastiskt bra nu när det är stökigt också. Jag har rört till det riktigt ordentligt när jag hållit på och packat flyttkartonger och helgväskor och sånt, men det gör inget. Det gör inget att det står lite disk både i diskstället som vill upp i skåpen och i diskhon som vill bli diskat. Det gör inte ett dugg att det ligger en liten tvätthög BREDVID tvättkorgen och en liten tvätthög till mitt på golvet. Och så gör det ingenting att det ligger en massa tjafs på byrån eller på tv-bordet.

Det gör inget, för det är bara jag som ser, och idag har jag ingen lust.

Och när jag tillåter mig själv att tänka så, att jag inte har någon lust och det är helt okej, då liksom glider jag omkring i min pyjamas och bara ler åt eländet. Och så är det ju lilla Sanfrid också, hjärtat mitt, som äntligen är hemma igen. Han bryr sig så lite om hur stökigt det är att han liksom inte kunde bry sig mindre.

Och så glider vi vidare i röran, både han och jag, och njuter av det ♡


Men riktigt all oreda står man inte ut att glida omkring i.
Den här till exmpel. Så här såg det ut när hundarna
varit inlåsta i badrummet ett par timmar (trodde vi).
Istället hade Ricky öppnat dörren som inte riktigt
gått i lås, och så hade de tillsammans tuggat sönder
två soppåsar och spridit ut de söndetuggade soporna
i hela den redan tillrörda lägenheten.

torsdag, april 22, 2010

759. Seg bloggare

Jag såg just att det här blir inlägg nummer 600 sedan jag flyttade över från min gamla blogg. Inte går det fort inte, men det gör mig inget.

Idag har jag jätteviktiga saker att berätta, som till exempel att jag vaknade tidigt, hade ont i käken och sen fick äran att mata en liten kalv igen. Och sen kom Gustav förbi, och det var ju trevligt. Han har varit i Usa och härjat runt ett par veckor så det var spännande att höra vad de pysslat med. Man fattar inte riktigt hur stort det är, fast man VET att det är stort.

Och nu ska mamma sy och jag tänkte hjälpa henne att stryka lite ur berget av julgardiner och vad det nu är. Kul!


Mamma syr och syr, och butiken växer och växer.
www.rutorand.se !

onsdag, april 21, 2010

758. Ny favorit

Jag har skrivit klart alla uppgifter för länge sen och diskat och packat min väska. Om nån timme åker jag bond-bilen till mamma och avnjuter ytterligare en låånghelg hos mamma.

Och! Jag har hittat en ny favorit! Åh vad jag önskar att jag lyssnade på radio eller hade reklam på Spotify, så att jag hade hört honom tidigare: Magnus Weideskog!

Magnus Weideskog – Förlåt



Och så vidare. Ljuvligt!

757. Onsdag onsdag onsdag!

Jag kunde ha haft sovmorgon, men måste vänta på nån reparatör som kommer och ska fixa ventilerna ovanför mitt fönster. Så det var bara att gå upp i ottan och tippa sängen på högkant och vänta. Ja, och nu är klockan snart nio utan att han har kommit, så jag hade ju kunnat få sovmorgon ):
Men men! Det är bättre att se det positiva med det hela: Dagen blir längre, jag borde hinna med både att skriva klart gruppuppgiften och min egen inlämningsuppgift OCH packa en flyttkartong OCH hinna åka hem till mamma redan idag, kanske?

Vi får se. Nu blir det en av uppgifterna och en kopp te.


Elina på Öland sommaren 2008, fast det känns som igår.

fredag, april 16, 2010

756. Besvikelse

Jag är så himla besviken på min chef att jag har lust att börja gråta. Gud vad trist! Jag trodde trots alla svårigheter vi haft att kommunicera sista tiden, att det gick att lita på henne. Så var inte fallet och jag är djupt besviken. All tillit och respekt jag hade tidigare är just precis nu som bortblåst. Vi får se om det ändrar på sig, jag brukar ju inte vara såå himla långsint ändå.

Men nu. Nu är jag sur. Och ska åka till mamma och klappa på kalvar allt jag kan i helgen.


Jag vill vara liten igen och slippa tjafsa med
vuxna människor som inte kan bete sig.
Bara cykla omrking eller leka med hästarna
eller mata grisarna med gräs och släpa
med hunden på upptåg. Snälla kan
jag inte bara få göra det istället?

tisdag, april 13, 2010

755. Mjo

Idag var bra. Solen sken, föreläsningen rätade ut en del frågetecken och "arbetet" med gruppen gick smidigt och var precis lagom flummigt. I lööööv att spåra ur och börja prata om störda låtar som aldrig tar slut, för att sedan genast återgå till diskussioner om Polens statsskick och minoritetsspråk.

Sen kom jag hem, struntade i att städa utan slappade. Blev osams med min arbetsgivare, men denna gång som kund. Sov en timme. Pratade med Nina och med mamma. Gick till tvättstugan. Cyklade till Coop för att hämta paket. Fick inte hämta paket. Blev sur. Köpte påskmust och cyklade hem.

Nu väntar jag på att hämta den torra tvätten och jag har FORTFARANDE BLAKONGDÖRREN ÖPPEN!!!!! OMG OMG OMG

måndag, april 12, 2010

754. Nja.

Det var bättre imorse, när jag åkte till Sara och åt brunch och mös.
Det var bättre, när jag och Sara cyklade till skolan och föreläsningen var okej.
Det var bättre, när jag kom hem och solen sken och jag ställde upp balkongdörrarna.
När jag solade i fåtöljen mitt på golvet.
När jag drack kall mjölk, och när jag duschade och satt med en ansiktsmask från London som luktar gott.

Men sen var det inte bättre längre.
När jag fick veta att mamma och Louise tvingats kidnappa tillbaka min katt från gubben som bara ljuger oss rakt upp i ansiktet. När det blev mörkt. När det bara var sorligt på tv och när jag inte orkade ta tag i något alls. Så dålig karaktär. Så dåligt humör. Så blå.

söndag, april 11, 2010

753. Too hard

Det är över en månad sedan jag skrev.

Man skulle kunna tro att det hänt något hemskt, eller vad som helst. I själva verket har jag haft det bra. Stora delar av tiden har spenderats ute på landet, hos mamma. Det var skönt och jag saknar det mycket. Allt pyssel. Alla kor. Gummistövlarna.

Men jag är hemma nu. I lägenheten som bara är min i mindre än två månader till. Jag är glad att solen skiner om dagarna, att det är barmark på cykelvägarna, att skolan går bra, att jag har fina vänner även om jag träffar dem alldeles för sällan, att jag inte är i ekonomiskt trångmål längre, att jag har saker att göra som inte är alltför betungande, att Sanfrid mår bra, att mina värsta krämpor är två djävulusiska skavsår, att jag ska åka till Spanien, att påsklijorna på mitt bord fyller hela lägenheten med vårdoft, att jag kunde slå upp balkongdörrarna idag och sola när jag läste kurslitteratur.

Men just ikväll känns det tungt. Jag känner mig ensam. Jag känner mig tjock. Jag vill så gärna men jag orkar inte ta mig i kragen. Varje dag bestämmer jag mig och varje dag misslyckas jag. Känns det som. Det är tungt. Påskliljorna får mina ögon att tåras och solen gick ner för flera timmar sen.



Imorgon är det kanske bättre.