fredag, oktober 30, 2009

708. Världens bästa Hannah!

Nu kommer en rätt så lång text som kanske inte är så jätteintressant för alla, men det handlar om något som är väldigt viktigt för mig.

När jag flyttade till Västerås fyra år sen började jag snart att arbeta på Bäckby. De flesta var trevliga och arbetsuppgifterna funkade förvånansvärt bra men jag var blyg och det tog mig ett tag innan jag kom in i gruppen.

Men.. det fanns någon som jag tyckte var så mjuk, vänlig och väldigt bekant. Det visade sig att hon var uppväxt i samma kommun som jag, men vi hade missat varandra totalt. Sakta men säkert fann vi varandra och när jobbet blev mer skitjobbigt för varje dag som gick, var det ändå ganska kul. De sista månaderna på jobbet började Hannah växa till något väldigt stort för mig, och när jag slutade kändes det oerhört tungt att lämna henne. Men vad hände sen?

Jo, sen dess har vi setts med jämna och tyvärr ganska långa mellanrum, men varje gång känns det som att det var igår. Hannah är som ett må-bra-piller och när det gått för lång tid får man abstinens. Vi pratar nästan omkull varandra och helt plötslig kan hon ge mig komplimanger som får mig att rodna. Hon berättar att jag är duktig och driven, och jag vet inte hur jag ska kunna tacka henne för att hon finns. Hur dålig en dag än må ha varit innan, så blir den alltid jättefin efter ett samtal, ett sms eller en date med Hannah. Nu har Hannah blivit mamma till lille Ville och jag ser verkligen fram emot att få följa henne även framåt i tiden. 

Hannah, du är verkligen en pärla!




1 kommentar:

Evelyn sa...

Vilken underbar vänskap! Jag lever lite efter få men starka vänskaper, det ger mig mer.

Jag vet inte om det beror på internet eller vad som är felet men numer tycker jag man stöter på illastavande hela tiden! Det svenska (skriv)språket håller på att rasa samman... Brukar skälla på mamma för att hon skriver så slarvigt i sin blogg. ;)

Ha en underbar helg! Kram