fredag, september 25, 2009

693. Show me your garden that's bursted into life

Sakta och ostadigt är jag på väg tillbaka.

Jag vet inte var jag ska börja och jag vet inte hur det ska sluta, under tiden pluggar jag och sparkar omkring i höstlöven ute.

Har lite ont i hjärtat men försöker tänka framåt, längre framåt än vanligt. Just nu är Tor hos mig och det mår jag bra av. Jag vet inte riktigt hur det kommer kännas när han åker hem, men jag får ta ett steg i taget.


Inga kommentarer: