Jag kollar på The Pianist. Har sett den en gång förut och då var den bra, och hemsk. Men nu är det ju bara några dagar sedan jag läste om förintelsen, så allting känns så färskt i minnet. Och jag mår verkligen illa över mänskligheten.Jag har en konstant klump i halsen, och jag vet att det inte går över när filmen tar slut. För det är på riktigt. Det skrämmer mig.
Den enda trösten mitt i allt detta elände är att jag sätter min fulla tilltro till att vi aldrig kommer att tillåta något så sjukt igen, som förintelsen. Jag vet, det händer mycket annat i världen hela tiden som är jättehemskt. Men måtte vi hålla oss så pass friska i sinnet att något sådant här aldrig får hända igen.Trots att jag vet hur den slutar så sitter jag på helspänn. Mina nervändar sitter en halv centimeter utanför huden och väntar. Jag kan inte föreställa mig den skräck, ångest, förvirring och hopplöshet som dessa människor känt. Och när jag ser bilderna i böckerna, i filmerna, så vrider sig min själ i plågor. Just för att jag aldrig kommer att kunna förstå.
Men han är jäkligt snygg, Adrien Brody. På ett fulsnyggt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar