Var är mannen som vill ta med mig till ett litet gulligt hus på landet och låta mig ha lite djur och blommor i trädgården? Jag såg en annons på ett jättefint hus mellan Bockhammar och Skinnskatteberg. Jag vet var det är. Det var fint, lagom, och inte dyrt. Men varför ska jag, ensam och 21 år, köpa ett hus själv? Det innebär att pendla till jobbet en timme enkel resa. Det innebär att ploga snö och hugga ved, och det innebär ett lån på banken.
Men det innebär ungefär två mil till mamma, inte ens en mil till pappa. Det innebär två små uthus och en liten gräsmatta. Det innebär - hemma. Inte fan vet jag. Jag har så god lust att bara skita i allt, bo i min lilla skrubb hos mamma och jobba på kanalfläkt eller vad som helst. Gå ut i skogen. Ta hand om Tor på heltid. Starta något eget, bestämma själv.
Det kryper innanför mitt skinn. Jag kan inte sova på kvällarna. Det är över två och ett halvt år sedan det var så senast. Jag hade glömt hur det känns att vara dödstrött och bara ligga och vrida sig på kudden. Jag har tänkt på mina sömntabletter, men det betyder att jag kommer tt vara en zombie på jobbet, och det vill jag inte.
Kan ingen hämta mig på en vit springare och lova att allt ska bli bra igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar