Jag är ju lite bitter just nu, men hörde nyss en låt och kom att tänka på minnen. Mamma och jag har pratat idag om hur det var precis när vi stack ifrån pappa. Märkligt hur olika man minns saker. Att vi lagt så olika saker på minnet från samma tid.
Den här hörde jag första gången i Turkiet i oktober förra året. Och jag visste att det bara var smulor kvar av oss och den gjorde mig ledsen. Men jag gillar den. Och jag gillar videon. Jag antar att det bara var sorgligt att jag visste vad vi skulle komma hem till.
Inatt ligger jag i skrubben under ett gammalt täcke och med bäddmadrassen lite på sned för jag orkar inte rätta till den. Fattar inte att det får plats två personer att sova här natt efter natt. De få ggr lillebror kommer in till mig nuförtiden blir jag nästan tokig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar