Jag känner att jag utvecklas bakåt.
Jag skulle inte ha nåt emot att bara få skrika rakt ut när något inte går bra, jag orkar inte vara vuxen jämt och lösa problemet på ett vettigt sätt. Varför kan inte jag också få lägga mig på golvet och banka med nävarna?
Jag antar att det är ett dåligt tecken. Med ett sådant beteende kanske det automatiskt medföljer sandätning, pet i näsan och att dra bästisen i håret för att hon har finare barbie.
I guess i'll work it out. Känns bara lite tufft just nu. Saknar min Elina massor, tycker det är hemskt hela det här med Tystberga och hästar och så.
Jag längtar till jobbet bara för att när jag är där så glömmer jag allt det andra. Maria räddade min dag idag, jag vet inte hur jag skulle orka om det inte vore för några av pärlorna. Sen kommer jag hem med ont i händerna av tunga matkassar. Jag kommer hem till damm fast jag dammsög häromdagen. Sopor fast jag bar ner två omgångar i går. Disk fast jag diskade två ggr igår. Kläder överallt fast jag tycker att jag nyss plockade upp.
Ska det vara så här resten av livet?
Jag längtar efter mamma /:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar