Idag har det hänt. Det jag aldrig trott skulle hända. Om någon sagt för ett halvår sen att det skulle hända hade jag skrattat den personen rakt i ansiktet! Men idag har Signe flyttat. Till Kolsva. Ut på landet, ut i skogen. Till en man, en kvinna och deras tre hundar. Och hon har det bra tydligen, första rapporten säger att hon har bekantat sig med huset och redan lärt husse och matte hur man ska klappa och klia. Snuttan, jag kommer snart och hälsar på!
För här hemma i mitt hjärta känns det så klart kluvet. Signe har inte mått bra sista tiden utan mest ställt till med oreda, och därav har det inte varit så kul för mig eller Sanfrid heller. Så för den delen känns det här väldigt bra.
Men så känns det såklart mindre bra eftersom hon varit min kisse sen hon föddes för tre och ett halvt år sedan. Känner mig som en svikare men eftersom hon är så lätt att placera i nya miljöer (så länge det inte finns andra katter där) och de säger att det har gått bra, så försöker jag övertyga mig om att det var rätt sak att göra.
Kvar är jag och världens stiligaste, händigaste, keligaste, raraste, tuffaste, mest kärleksfulle och hårigaste man. Det är jag och min pojkvän - Sanfrid! Tack och lov väldigt lätt att ha att göra med, särskilt tacksamt för mig som inte har nåt annat sällskap om dagarna (:
1 kommentar:
Åh! Jag har också en Signe-katta! Hon är en myyycket bestämd misse....
inte lätt när man måste omplacera djur, men ibland är det det bästa!
Skicka en kommentar