457. Nostalgi på gott och ont.

Det finns mycket jag kan tänka tillbaka på och sakna från min gymnasietid, trots att den bitvis var väldigt jobbig. Men just idag: Jag saknar pojken med det gammaldags dubbelnamnet, en svart bmw, en liten liten lägenhet och en stark vilja att klara sig själv fast han knappt kunde koka makaroner. Då, när jag låg på mage i hans säng och fnittrade åt något han sagt, då var han nitton år och det enda han såg framför sig var hur kul livet skulle vara, mitt i vintern och mörkret och jobbet som slet hårt. Då såg jag upp till honom och tänkte att han var så många år äldre än mig och kunde så mycket om att vara vuxen redan. Idag förstår jag hur ung han var, men hur väl han trots allt tog tillvara på det han hade. Han lärde mig teckenspråk och skjutsade mig till tåget och kammade mitt hår med sina fingrar. Jag saknar honom lite då och då, någon gång om året. I år kom det väldigt tidigt. Mest saknar jag ett enda ord som han sa till mig varje dag.