722. Nämen.

Alltså... vad nu? Imorse började jag blöda näsblod på bussen, lagom kul. Sen har klassen suttit på föreläsning hela dagen,  och efter det trampade jag genom snön till simhallen med lite mera näsblod. Hann inte simma mer än en halvtimme innan jag kände mig konstig. När jag var klar och gick därifrån kändes allt jätteknepigt och jag ville liksom sätta mig i snödrivan utanför bara. Jag ville inte gå till bussen, det kändes som 100 mil dit. Men jag gick, och den stund det tog att komma hem kändes oändlig och jag tänkte att nu, nu svimmar jag. Flera gånger. Men det gjorde jag inte. Jag hasade hem, slängde mig i soffan och där är jag ännu. Får man sova nu?

Jag skulle nog inte sagt det där om att jag älskar livet trots allt..