Jag antar att det närmar sig. Det börjar bli dags att gå in till sovrummet. Blunda för den enorma högen tvätt som ska vikas, eller snarare försiktigt hasa ner högen på golvet. "Hoppsan!"
Intar min sovposition som inte får störas av någon förkyld sambo, den måste vara perfekt, armen i rätt vinkel, benet lätt utfällt som stöd. Precis rätt, annars går det inte. Sen somnar jag, och det börjar bli dags för det nu.
Dagen har varit lång.
Jobb, jobb och jobb (med musröst från Askungen). Jag träffade Linda på väg till mormor, och hos mormor var mamma *löööv you* Vi färgade hår och snackade allmänt skit om diverse mindre lyckade barnuppfostrare, och sen gick vi in till Margaretas lägenhet och mätte lite grejer, väggar och gardiner. Längtar massor efter att flytten från förorten ska bli av. Visserligen står här inga mystiska personer och väntar på att få slinka in om kvällarna, och ingen stoppar tuggummi eller fimpar låset för att porten inte ska låsas. Det luktar inte kiss i trappuppgången och det värsta störmomentet är när tanten under har tv:n på för högt (jag tror hon är halvdöv) eller när Davidsson har Lasse Berghagen-disco på semestern.
Men det börjar bli dags, jag har inget vettigt att briljera om denna dag, eller snarare.. jag orkar inte och ger blanka fasen i det helt enkelt.
~ Bright eyes ~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar