Jag saknar:
Elina, för att hon har varit alldeles för långt borta alldeles för länge. För att hon har dålig mottagning på mobilen så att det är svårt att prata. För att hon inte vill komma hem. För att jag kan slappna av med henne.
Nina, för att allt är så otvunget och man kan prata och få skratta riktigt ordentligt. Det behövs, och förut hade jag förmånen att dela dessa stunder med henne varje dag på jobbet. Och varför är det så jäkla svårt att bara ringa? Jag är så dålig på det!
Hannah, för att hon är så ljuvlig att man inte kan annat än må bra i hennes sällskap. Att hon dessutom har lilla Ville att gosa på gör henne inte direkt mindre härlig att umgås med! Hannah är alltid positiv och det smittar av sig, hon påminner en om att allt ordnar sig till slut.
Joakim, för att idol aldrig kommer att vara så hysteriskt roligt att titta på igen som det var förra hösten. Och för att jag upptäckte massa saker om mig själv då som jag inte tänkt på, och som jag fortfarande bär med mig kunskaper om. Och för att man kan vara knasig med honom, och det är okej.
Sofia, för att ingen är så knäpp som hon. Men det gör ingenting, för det är så roligt att dela knasiga upptåg och bus med henne och prata strunt om allt och ingenting, om alla och om ingen. Och för att hon förstår så bra vad som händer och hur mar mår för vissa saker.
Mormor, för att.. ja varför? Det låter heeemskt själviskt, men förut kunde jag ringa, springa eller maila till henne var och varannan dag och det var okej. Det är nog fortfarande okej, men mormor har äntligen fått bli pensionär på riktigt så hon är upptagen hela tiden, haha. Men jag är glad för det och jag tror nog att jag snart ska trampa dit och pysa lite och visa upp min fantastiskt fina filt.
Världens knäppaste, bästaste, sötaste, finaste, knasigaste, roligaste, drygaste, underbaraste, fantastiskaste lillebror fyller 16 år och jag kan inte tro att det är sant. Jag kan bara inte fatta att han inte går till fritids efter skolan, att han flirtar med tjejer och får börja övningsköra.
